PLAN 2024

Ett nytt löpar-år stundar och jag, som den oerhört seriösa idrottsman jag ändå försöker vara, har lagt upp en övergripande plan för år 2024. Planen kommer fungera som någon form av färdriktning samt påminna mig om vad som är viktigt för året. Här tänkte jag dela med mig av huvudmålen och vad jag ska fokusera lite extra på för att uppnå dem.

Huvudmål:

1. EM i Rom

Tidigt i Juni avgörs EM i Rom. Mitt mål är att delta på antingen 10 000 m eller halvmaraton. Vilken av grenarna jag väljer att satsa mot vet jag inte, men i dagsläget är jag kvalificerad till båda grenarna enligt det europeiska förbundets rankingsystem. Jag har dock aldrig tidigare sprungit en halvmara och därför kräver det svenska förbundet att jag gör under 63 minuter nu under våren. Vilket planen är att försöka göra senast i April

2. SM-Medaljer

Som jag ser det har jag tre potentiella SM-distanser att köra i år. 5 000 eller 10 000 m på SM i Uddevalla under juni, 10 km på landsväg i Kalmar under juli och halvmaraton i Stockholm under september. Målet är minst 2 SM-medaljer.

3. En snabb halvmara

Under hösten blir huvudmålet att springa en halvmara så snabbt jag kan. Vilken halvmara är oklart, men det finns säkert flera bra att välja mellan. Jag hatar att yttra mig om vilka tider jag tänker att jag ska klara, men gör jag INTE under 61’30’’ så blir jag besviken.

För att klara av dessa målsättningar är det två saker jag måste bli bättre på; att hålla mig skadefri och att hålla mig frisk. Fixar jag det så klarar jag mina mål. Vilken som är bästa metoden för att fixa dessa problem har jag ingen aning om, men mitt fokus kommer att ligga på att förbättra återhämtningen samt minska belastningen från mitt övriga liv. Detta genom att:

1. Sova mer

När jag väl sover, då sover jag bra. Problemet är att jag de senaste två åren sovit alldeles för kort tid, med ett genomsnitt på strax under 7 timmar per dygn. Där måste jag skärpa mig och få ihop minst 8 timmar per natt.

2. Färre fritidsprojekt

Jag har ett smått destruktivt beteende som innebär att jag hela tiden försöker åstadkomma något. Därför tenderar all min fritid att upptas av någon typ av gör-det-själv-projekt, oftast flera samtidigt. Sedan 2022 har jag och min fru renoverat två lägenheter, där mastodontprojektet har varit att snickra ett platsbyggt kök i vår nuvarande lägenhet. Detta månadsbrev är även en frukt av detta beteende då jag satt rastlös i några minuter medan linoljefärgen på köksluckorna torkade. Detta överdrivna beteende leder till mycket onödig stress som jag inte på något sätt tror gynnar min löpning. Månadsbrevet behåller jag, men allt annat behöver reduceras.

3. Äta bättre

Under vissa perioder av min idrottskarriär har jag ätit enligt nutritionistens förslag, andra perioder har jag ätit som mina sunkigaste icke-idrottande polare. Jag har även under en kortare period ätit utifrån en egenkomponerad Excel-fil. Men den måste blivit felprogrammerad då jag tjurig och utmärglad till slut brände ut mig och fick en depressiv gråt-attack i en bil, vid ett rödljus, på väg för att hyra en borrmaskin. Det tog ett halvår innan jag var normal igen. Senaste tiden har jag ätit väldigt slentrianmässigt. Jag tror jag har att vinna på att gå tillbaka till att följa nutritionistens råd.

Vi får väl se hur det går!

OCH DÄR BRÖT DEN UT…

Vanligtvis brukar Frida (min fru) läsa genom månadsbreven innan dem skickas ut, i syfte att se till så att jag inte skriver något som är på tok för tokigt eller konstigt. Dessvärre vågar hon nog inte vara helt ärlig med mina brister, så en del skit tar sig säkerligen genom hennes filter ändå. För denna text besparar jag henne från mitt ynkliga gnäll och tjat som hon redan tvingats stå ut med under de senaste snart 4 veckorna då JAG HAR VARIT FÖRKYLD! Låt mig för några rader tycka synd om mig själv. Jag blev sjuk med feber och halsont den 22:e december efter att jag förgäves duckat min sons snoriga tryne i cirka 1 vecka. Jag trodde jag började bli frisk lagom till det nya året, men i stället fick jag troligtvis en ny smitta. När jag skriver detta den 15:e januari så är jag fortsatt inte helt frisk. Svalget ömmar och jag kan inte sova utan värktabletter. Jag har missat 16 hela dagars träning och är nu inne på 8:e dagen av uppvärmningsträning i väntan på att bli helt frisk.

Så, nog om gnäll.

Men hur bör man agera med sin träning vid en stundande förkylning och under själva sjukdomsförloppet? För att minimera antalet sjukdagar samt risker för allvarligare komplikationer antar jag att man bör vila från all träning tills man känner sig helt frisk. Risken med detta angripande är ju dock att man under ett år kan missa väldigt mycket givande träningsdagar. Först ska man vila för att man TROR att man håller på att bli sjuk, sen ska man vila under hela det eventuella sjukförloppet och sedan ska man starta upp med uppvärmningsträning några dagar innan man är redo för den givande träningen. För en mindre förkylningen med ett sjukförlopp på 1 vecka kan man då lätt missa upp emot 3 veckors givande träning.

Men för att minimera antalet dagar utan givande träning, även om själva sjukdomsförloppet blir något förlängt, så brukar jag träna som vanligt trots en känsla av att jag kommer att bli sjuk. Först när förkylningen bryter klart och tydligt med feber eller halsont avbryter jag träningen. Så fort feber och halsont försvunnit startar jag upp med några dagars uppvärmningsträning trots symtom som nästäppa, öronlock, hosta, afte  eller bihålorvärk. Vanligtvis brukar denna strategi göra att jag missar cirka 1,5 vecka av givande träning. Samtidigt minimeras kroppens avvänjning från den tidigare träningsbelastningen och därmed skaderisken.

Om denna strategi i slutändan är bra eller inte vet jag inte. Men det är den jag kör på. I senaste fallet har det verkligen inte funkat bra. Men då har jag ju å andra sidan haft världens värsta förkylning!

TRÄNINGSDAGBOKEN

VECKA 48-52

Mycket upp och ner som vanligt under dessa 5 veckor. Det som var upp var att löpningen flöt på fint samt att jag återigen nu har möjlighet till smidig träning på Airbiken. Jag närmade mig full volym och intensitet. Det som var ner var att jag fick ont i knät från all träning på den vanliga stationära cykeln. Med nya spinning-skor (hatar den benämningen) blev träningen mer effektiv, men samtidigt blev den nya belastningen för stor för snabbt. Sedan blev jag sjuk. Ett riktigt dåligt slut på året.

VILL DU STÖDJA NYHETSBREVET?

Vill du som privatperson stödja detta nyhetsbrev eller min löparsatsning? Scanna QR-koden eller skriv in numret nedan i Swish-appen för att bidra med valfritt belopp.

Vill du som företag synas eller höras i detta nyhetsbrev? Kontakta [email protected]